Tioårsjubileum i år
Carin Lindgren blev ingift i plåtslageriet. Anders kom upp till Ödeshög från Trelleborg efter verkstadsutbildning för att jobba hos morbror, som hade Häggströms Plåtslageri. Carin är förstås äkta Ödeshögstjej. Så småningom köpte Anders verksamheten och denna familjehistoria inleddes. Samtidigt ändrade Anders firmanamnet till Plåtslagar´n i Ödeshög. Det ska vara enkelt, tycker Anders Lindgren. Plåtslagar´n är plåtslagar´n. Han köpte företaget 1990. Så i år firar Plåtslagar´n i Ödeshög tioårsjubileum!

Kopparport
– Här står porten, konstaterar Carin plötsligt och bromsar in framför gravkapellet i Hogstad. Koppardörrarna är magnifika. Det är nog så här ett gediget plåtarbete ska kännas när man tittar på produkten. 0,7 mm antikbehandlad kopparplåt med smidesbeslag. En enkel, stilren produktion. Anders ritade dörrarna. Han gav kunden sju olika förslag att titta på. Man gjorde ett klokt val.

Tronar över Ödeshög Hade vi fortsatt längs E4an och åkt mot Vetlanda hade Carin kunnat peka på ett 700 meter långt bullerplank som hon målat. Utanför Askersund lade Plåtslagar´n takfärg på Stjärnsunds slottsflygel. I Ödeshög har bankens tak snyggats till av Carin. Plåtslagar´n tronar dessutom över hela samhället, för kyrkans tornkors glänser tack vare Carin och Anders. – Om jag kommer på besök till verkstaden tio gånger, hur många gånger står då du vid maskinerna? frågar jag Carin. – Tja, fem av tio är nog en lämplig siffra, säger hon. Carin knäcker fönsterbleck och gavellister. Hon skrapar och målar tak, skär och böjer plåt. – Om inte annat kan jag ta upp en beställning på ett riktigt vis,konstaterar hon. Hon känner branschen. Mycket tack vare att PLR har ställt upp och ordnat med träffar för mest kvinnliga administratörer. I dag finns ett etablerat nätverk som fungerar bra mellan dem som varit med, påpekar Carin.

Erik Hultgren arbetarmed en stospanna.

Viktigt nätverk
Förr kände sig tjejerna ensamma och osäkra, och samtidigt skulle allt göras riktigt i samband med avtal och administrativa uppgifter. En dag tänkte Anders Lindgren att hustrun Carin, som ofta satt på helgerna och arbetade, hon borde ha mer kontakt med kollegor. För plåtisar jobbar ofta i små familjeföretag. Det kan bli isolerat. Det var alltså Plåtslagar´n i Ödeshög, Anders Lindgren, som första gången ringde till plåtslagarnas högkvarter och undrade om det möjligen fanns någon kurs för till exempel löneadministratörer. Det fanns inga sådana aktiviteter. Men tack vare Anders påpekanden skapades möten och ett nätverk för ekonomer och administratörer som numera har träffats i Katrineholm, Helsingborg, Stockholm och Örebro.

– Nätverket har givit mig massor,säger Carin. Man ser fram emot nästa möte. Och jag kommer tillbaka med bra information och papper man kan bläddra i här hemma. Roligast av alla inslag på mötena var nog psykologen Christina von Gerber. På henne hade jag kunnat lyssna åtminstone tre dagar. Och nu är ett andra nätverk på gång. Flera plåtisar ska få bättre insyn i branschen.

Verkstad med tomt
Plåtslagar´n i Ödeshög arbetar på en 600 kvadratmeter yta med tak, medan hela tomten täcker 2 000 kvadratmeter. Tre bilar och två anställda, Erik Hultgren och Richard Sundholm, ingår i företaget.
– Det finns folk som vill ha gediget arbete, konstaterar Anders. Många tänker faktiskt som så att det nya huset kostar redan så mycket att vi kan väl lägga till lite och samtidigt få något riktigt fint. Bra arbete uppskattas. På golvet står Erik Hultgren och arbetar med en stospanna. Anders håller ibland på med vattkupor till det egna huset. En krona i koppar är vacker. Att profilera vattkupan ser inte lätt ut, tycker reportern.

– Det är med liknande arbetsuppgifter som plåtslagare får möjlighet att använda eget tänkande,konstaterar Anders Lindgren. Samtidigt har det gått mer likriktning i uppgifterna. Förr stod varje plåtslagare och gjorde stuprör i sina egna mått. I dag är alla rör av en viss typ, i samma dimension. Det är bra för kunden. Kvalitetskontrollen fungerar.

Bra i branschen
”Anders är bäst ” står det på kontorsväggen.
– Är du bäst,Anders? frågar jag.
– I hustruns ögon, ja! Samtidigt vet jag att det finns folk i branschen som inte är lika seriösa som vi organiserade. Så kanske är vi bäst. Prefabricerade grejer blir allt vanligare, och den typen av basmaterial gör att man inte alltid behöver den gedigna plåtslagerikunskapen. Det förlorar PLR på. För andra kan smyga sig in i verksamheten. Snickare och målare gör till exempel mer jobb själva nu, som plåtslagarna automatiskt fick förr i tiden. Detaljer som vem som målar stupröret och beslagen och taket har resulterat i att plåtslagarna förlorar mark.

– Vi behöver bevaka våra intressen mer, säger Anders Lindgren. Vi borde till exempel kräva hårdare kontroll av att det finns takbryggor. Ska det vara sådana så ska det! Satte alla takbryggor så fick vi också mer jobb. På verkstadsväggen står att läsa ett kinesiskt ordspråk:
”Besvikelsen över en dålig kvalitet lever kvar i minnet långt efter det att sötman av ett lågt inköpspris har glömts.” Så sant.